Tisdag 21 augusti 2012 Skiträdd, del 1
Bolivia/Peru. Att se teve-program om El Camino de la Muerte, dödens väg, kan vara kul. 
Att färdas på dessa vägar högt upp i Anderna är väldigt okul. När jag var nitton år så reste 
jag under ett halvår i Sydamerika. Vid ett tillfälle så fick jag lift av en vänlig och inte helt 
nykter person på en av dessa smala grusvägar mellan Bolivia och Peru. Fin utsikt med ett 
stup på flera hundra meter några decimeter från bilen. Att från bilfönstret se moln långt un-
der bilen var också en ny upplevelse.  De talrika korsen påminde trafikanterna om deras 
dödlighet. Vid varje liten by stannande vi för att ta "one for the road". Gudskelov så var 
det glest melan byar och barer. Jättekul upplevelse. Efteråt. Suck!
Dagens citat: "Var tar den vita färgen vägen då snö smälter?l"
Svåra frågor/humor.derenback.se

Tisdag 28 augusti 2012 Skiträdd, del 2
Guayquil, Ecuador. Som nittonåringen råkade jag ut för en av den tidens folksporter i 
Latinamerika: militärkupper. Efter att ha bokat in mig på ett (mycket billigt) hotell så gick 
jag ut för att kolla Ecuadors största stad, Guayquil. Självklart gick jag raka vägen till den 
fest som pågick en bit bort med smällare, skrik och skrän. Fest? Ha! På ena sidan ett torg 
fanns ett stor, stenkastande folkmassa och på torgets andra sida fanns tårgaskastande 
och vilt skjutande soldater. Naturligtvis hade jag oturen att bli haffad, uppknuffad på en 
lastbil, transporterad till en militärförläggning och sedan inknuffad i en fullpackad fängelse-
cell. Nå, dagen därpå blev jag utsparkad från militärförläggningen. Ursäkt från militären? 
Skulle inte tro det!
Dagens citat: "Studerar till ingenjör, för övrigt frisk."
Ur sjukjournal

Onsdag 5 september 2012 Skiträdd, del 3
   Min första höskörd på Lövön blev mager men rik på erfarenheter. Min slåttermaskin, 
en Tive från slutet av sjuttiotalet (?), var av den sorten att den måste gullas med för 
att fungera. Gullandet bestod huvudsakligen i att fälla upp slåtterbalken för att rensa 
bort gräs och grenar som fastnat. 
   Vid ett tillfälle pillade jag lite för mycket och för närgånget, vilket resulterade i att 
jag fastnade med ett finger i knivbladen. Alltså: Där står jag med ett starkt blödande 
finger stenhårt fast i maskinen. Inga grannar på en kilometers avstånd, min sambo 
bortrest och mobiltelefonen knappt uppfunnen.
    Det enda sättet att komma loss var att kapa fingret. Skiträdd? Javisst, men mest 
för att någon skulle upptäcka mig i denna löjliga situation. Hur jag kom loss tänker
jag inte berätta. Lösningen på problemet var alltför enkelt och självklart. Suck
Dagen citat: "Bonnmöte om Afghaistan senareläggs"
DN 01-11-23

Torsdag 20 september 2012 Skiträdd, del 4
    Tsavo, Kenya. Självklart var jag på safari när jag reste runt i Afrika! En skitdyr safari 
med rangerovers, guide, vakter, kockar å gud vet vad. Näe, min safari var av modell 
skranglig buss och lopphotell. Väl framme var det bara att promenera rakt ut i national-
parken. Efter någon timme kom regnet! Jösses, dyngsur på några sekunder och snudd 
på obefintlig sikt. Nå, är man på safari så... Jag tar sikte mot en träddunge. Nästan fram-
me så tittar jag upp. Under träden ligger en miljon (åtminstone kändes det så just då) 
lejon som nyfiket kollar in mig! Jag backar sakta och försiktigt bort från flocken. Suck!
Dagen citat: "Patienten har inte tidigare begått självmord"
Ur sjukjournal

Fredag 28 september 2012 Skiträdd, del 5    
   Man kan vara skiträdd på många sätt. Den här gången var jag skiträdd att någon skulle 
se mig... Innan hunden Oskar fanns bordercollien Zven. Självklart skulle han lära sig att
valla. Efter en kvarts lektion hos uppfödaren så fattade han. Vi tränade sedan med mina
(ovallade) får. Jag går i spetsen och visar vägen för flocken, sedan kommer fåren och sist 
Zven som springer i en u-formad bana bakom fåren. Det går utmärkt! De första minuterna. 
Sedan ökar fåren takten (de är ju som sagt inte invallade) vilket innebär att jag och Zven 
också tvingas öka takten. Efter hand ökar farten alltmer och till sist springer jag som en 
dåre framför flocken. Sedan kommer fåren i full fart och sist kommer Zven. Jag var glad 
och tacksam, för att inte säga skiträdd, att någon skulle se mig. 
   Man behöver inte en vallhund (kosnad 8.000-10.000 kr) för att få med sig flocken. Det 
går lika bra med en hink med havre (kostnad 10 kr). Som sällskap är dock hunden att 
föredra.
Dagen citat: "Vi simmar alla i samma båt"
Reefat El-Sayed